Vi minns dig Demo,

Första gången vi såg dig var vår tanke – så ska en schäfer se ut! Du låg där på taket av en hundkoja och såg så ståtlig ut medan Ossie, Zacks mamma, sprang runt, runt och skällde. Så det var med stolthet vi ett halvår senare tackade ja när vi fick frågan om vi ville ta hem dig till oss. Vi hade ju lärt känna dig och tyckte när vi fick frågan att du dessutom, förutom att du var snygg, var en mysig och gosig hund, ja en riktig nallebjörn.

Det går ju inte att undvika nämna bror din Kezo, Demonen’s Åkesson, eftersom ni två bröder hade ett mycket speciellt förhållande. Hade man kelat med eller i alla fall bara varit i närheten av bror din, så morrade du när man kom till dig och vise versa – ni var helt klart två bröder som inte hade mycket över åt varandra……

……….

Meningen var att Göran skulle bli din hundförare medan jag, Cina, skulle ta över Zack helt och hållet. Men ni två schäferkillar ville annorlunda, eller i alla fall du – och det blev precis tvärtom.

Jag och Christina "Nina" Strand ägnade sedan ett antal kvällar några månader framåt åt att träna mig och dig i Pildammarna. Din bild av det här med lydnadsträning var tydlig – det här är tråkigt och bråkigt. Men vi lyckades ”omvända” dig och sen tror jag att du t o m tyckte det var riktigt roligt.  Spår var något du gillade direkt – kanske för att du hoppades på en o annan kanin eller hare men efter en tid verkade du faktiskt vara riktigt glad över pinnarna du fann istället.

Vi tävlade till slut du och jag – appellen jobbade vi oss verkligen ur, lägre klass gick som en dans (trots att vi inte hade något kryp att skryta med) och vi blev uppflyttade till högre klass spår.

Sen hände saker och ting – du fick stå lite till sidan när det gällde tävlandet men var ändå min och vår vapendragare i mångt o mycket. När jag under nästan ett år inte hade mycket ork kvar så gav bl a du mig mycket kraft och såg till att jag inte tappade gnistan genom att bara finnas till och med din närvaro i hemmet tvinga mig till att hålla igång lite till o så lite till……

Jag tror att du fick ett bra liv ihop med oss, visst blev du lite ledsen eller i alla fall tyckte att det var lite jobbigt när vi kom hem med en liten valp. Men när hon, Wilma, väl började bli lite mer hund så vet vi att du gillade henne skarpt. Zack som fanns hos oss från början tror jag att du innerst inne gillade också – bara det att en cool kille som du kan ju inte visa såna känslor för en annan cool kille, hur coolt hade det varit?

Du var och är vår älskade Demo – och just den kärleken vi kände för dig gjorde att vi till slut för din skull tvingades ta det tuffaste beslut som finns. Du skulle få somna innan din kropp slutat fungera helt – du skulle ha kvar din värdighet, den vi såg första gången när du låg där på hundkojans tak…….

Vi ses Demo-pemo - "Tiden är en gåva som en tacksam mottagare inte kan återbetala"