Till minne av Wilma,

Du föddes den 8 februari 2006 och redan en vecka senare fick jag en rak fråga från Irene, mojmoj, Malm. ”-när kommer du och hämtar Wilma” när jag grattade henne till nedkomsten av dig och dina syskon. Jag blev helt ställd av frågan – namnet hade jag nämligen föreslagit hösten innan till V-kullen, men Irene hade ”sparat” det.

Hennes fråga födde tanken och önskan hos mig – det blev många diskussioner hemma, det är ingen hemlighet. Jag t o m ”lurade” Göran med mig till Irene, ursäkten var att han skulle fotografera valparna. Sen följde några veckor där jag åkte upp ensam för o följa dig o dina syskon. På vår bröllopsdag den 21 mars fick jag sedan dig i bröllopspresent så att säga.

Ditt fullständiga namn blev Demonen’s Wilma Åkesson – ett namn som fick de flesta att dra på smilbanden. Men det är ju så – du var min lilla tös………

Du var helt underbar att få följa i din upptäckt av världen – du var inte rädd, men ändå inte dumdristig. Du konstaterade snabbt om något var farligt eller inte, kul eller tråkigt. Jag tyckte ofta stolt att du verkade lära dig snabbt – både på gott o ont *ler*. Det mesta på gott - ler när vi tänker på vår förvåning och stolthet när vi började träningen av dig till rapporthund....du verkade ha det i blodet, jo det vet vi ju att det fanns i generna. Demonen's Octavia finns ju där i generna.

Ditt liv finns i stort beskrivet dag för dag i min blogg och det känns nu härligt att kunna gå tillbaka och läsa där. Bilderna på dig är många och oftast väldigt talande - vattenlek, MH, spårträning, rapportträning, lydnadsträning och vandring i Vemdalen för att nämna något.

Nu är du borta rent fysiskt men definitivt inte ur våra minnen – vem kan glömma dig? Det vi hoppas glömma eller i alla fall få lättare att leva med är smärtan som vi känner för att du inte finns mer, för att du inte fick bli en gammal hund, att du inte fick bli en tik som gett världen några nya valpar….för det var ju så att drömmarna om din framtid var många, planerna lika många och om den där måndagen, den 26 november 2007, inte slutat som den nu gjorde så hade det mesta säkert blivit verklighet.

Vi saknar dig något otroligt – Demonen’s Wilma Åkesson, Wilma. Hoppas du nu springer tillsammans med vår Demo på andra sidan regnbågsbron – jagar kaniner, samlar fotbollar och har det helkul - hoppas att minnet av din plötsliga och våldsamma död så småningom bleknar för att istället bara bli ett minne av en underbar härlig hund som vi bara fick ha i några månader.

Tiden är en gåva som inte ens en tacksam mottagare kan återgälda